Det började 2001 med Stadio Artemio Franchi i Florens, 2004 Guiseppe Meazza i Milano, 2006 Kawasaki Todoroki Stadium och nu, 2012, ett stenkast ifrån Olympia här i Helsingborg.
Jag har haft mycket att tänka på den senaste tiden och fotboll har inte varit på min agenda. När jag skulle ta en promenad med Lilly igår möttes jag utav sex polishästar tätt följda utav ett gäng AIK-fans. Det var tydligen final i svenska supercuppen.
De ropade lite och skrek spridda slagord mot Helsingborgarna och försökte se hemska ut. Jag märkte att jag inte reagerade särskilt.
Jag minns Champions League-mötena i Milano när Manchester United, Celtic och Liverpool kom på besök. Hundratals äkta huliganer kastade flaskor på Piazza Duomo i Milano. De tog över varenda bar i centrala Milano och det var ingen glad stämning på stan precis.
Eller när Juventus kom på besök till Florens för hatmatchen nummer ett i Italien. 10 000 Fiorentinafans står upp och skanderar "Juve, Juve vaffanculo!".
Eller när jag och Ayuri skulle kolla på Milan och hamnade mitt ibland Milans klack på deras egen del utav arenan. Fansen bestod utav ett gäng slitna figurer, ärrade och väderbitna med gluggar i sina gulbruna tandrader. En dimma utav haschrök låg över denna skara varelser som mer liknade orcher med rödsvarta halsdukar än fotbollsfans.
Så en liten skrikande AIK-are är inget att oroa sig för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar